Det stora slaget

Så har man avverkat ytterligare ett Götegborgsvarv. Håller inte räkningen längre men jag vet att nästa år blir det 20 år sedan jag deltog i mitt första varv. Nyinflyttad till Göteborg lurade jag 1991 till mig en plats i första startgrupp. Och plats i första startgrupp har jag lyckats behålla sedan dess. Fast numer i startgrupp 1B, men ändå. Och tiderna blir med åren sämre och sämre. Brukar kunna begränsa försämringen till ca 1 minut varje år men i år drog jag till med inte mindre än 5 minuter sämre tid än sist. Men är riktigt nöjd med min insats ändå. Dels för att det var två år sedan jag sprang sist, dels för att jag inte sprungit ett enda löppass på över en månad. Sen var det ett väldigt tufft lopp i år. Har aldrig känt sådan värme på varvet nån gång. Och jag brukar inte klaga när det är varmt. Det var helt sjukt att springa de sista kilometrarna från det att vi vek av från avenyn in på Vasagatan så låg det folk utslagna överallt längs vägen. På slottskogsvallen sprang sjukvårdare med bårar och tog hand om livlösa löpare överallt. Det var som värsta slagfältet. Såg faktiskt ganska komiskt ut. Ändå var det inte mer än 24 grader i luften. Hur som helst var det helt klart det jobbigaste GBG-varv som jag genomfört. Men ändå ganska kul. Är riktigt taggad att börja springa igen. Och förutom en rejäl träningsvärk så känns ben, höfter och rygg helt ok. Det kanske är på asfalt i lagom tävlingsfart man ska springa för att slippa värk och skador.

Fy för cykling

Vilken cykelhelg! Tre tävlingsdagar under fyradagarshelgen. Först Wänerhofs 2 dagars. Linje 113 km i torsdags seniorklassen tillsammans med elitfältet. Det gick undan värre. Låg med lugnt i klungan under första halvan av loppet. Gick sedan upp och sög in dagens enda riktigt farliga utbrytning. Låg sedan kvar och körde hårt i toppen av klungan men på den platta banan blev det ingen splittring av fältet. När sedan spurten drog igång hade jag inte mycket kraft kvar i benen. Men Marcus W som jag drog fram i mitten av loppet tog hem en fin 6:e plats i spurten.

Dagen efter var det dags för tempolopp. Hela 30 km. Motvind ut och medvind hem. Det var otroligt svårt att få upp farten och pulsen på utvägen. Något som jag förstod gällde de flesta av mina medtävlande. Stumma ben efter det tuffa loppet dagen innan. På hemresan flöt det på ganska bra även om jag har svårt att få ut allt ur kroppen när jag kör själv. Tidsmässigt ett ok lopp med min linjecykel. Nu får det nog bli en tempohoj iaf. Det är ju ganska kul att köra fort ensam.

Söndag och dags för tävling igen efter en regnig vilolördag. Tidig uppstigning kl 6 för att först köra H till hans MTB-tävling i Skövde. Han blev 6:a i Billingen och väldigt nöjd med dagen. Sen fortsatte jag själv norrut mot Kinnekulle. Körde först bilen uppför den beryktade stigningen och konstaterade mitt i elittävlingen att det här loppet måste jag bara köra. Gjorde min efteranmälan nere vid starten och fick beskedet att hämta ut nummerlappen vid målet på toppen. Lagom uppvärmning att ta cykeln uppför hela stigningen. Det här måste vara en av de tuffare vägavsnitten man kan cykla i Sverige. Seniorernas tävlingsbana innebar 7 klättringar uppför denna mördarbacke. Inga serpentiner att vila i, bara rakt uppför i varierande lutning. Direkt efter start var det dags för första försöket i backen. Målet var att hålla mig så långt fram i klungan så att jag inte skulle riskera att hamna efter i någon splittring av fältet. Fick kriga från första tramptaget i backen för att överhuvudtaget hålla mig kvar i klungan. Innan toppen av första stigningen var jag så trött och illamående av ansträngningen att jag bara ville kliva av. Pulsmätaren på 174 och en insikt om att min maxpuls nog inte längre ligger på +180 utan snarare 174 eller möjligen 175. Med mina sista krafter höll jag kvar hjulet på killen framför och lyckades stanna kvar i klungan. Läskig känsla att ta ut sig så redan de första 10 minutrarna av en förväntad tvåtimmarsansträngning. Nästkommande stigning gick något bättre och jag intalade mig själv att jag brukar bli starkare och starkare ju längre ansträngningen varar. Men på 3:e och 4:e varvet fick jag släppa en lucka till klungan över krönet. Tillsammans med några andra hade vi dock inga problem att köra i fatt klungan utför. På 5:e varvet insåg jag att jag inte skulle ha någon chans att hävda mig i klungan i längden så jag körde upp till Niklas som såg starkast ut av Masterkillarna och frågade om jag skulle köra för honom. Så jag körde honom upp till toppen av klungan och vid ingången till klättringen tog jag spets och matade på i ett jämnt och högt tempo. Häftigt att ligga först i hela klungan och bara dra ut hela fältet i den grymma stigningen. Drygt halvvägs upp till toppen var min körning över och jag klev åt sidan och tog mig upp i eget tempo. Mitt vanliga gäng samlades efter toppen och återigen börja vår grupp köra på hårt utför för att få kontakt med tätklungan. Men den här gången kom vi inte ikapp. Istället plockade vi upp ytterligare några som släppt kontakten och kom överens om att köra bra tillsammans. Så de två sista varven körde vi ett grymt disciplinerat lagtempo i hög fart ända till den avslutande klättringen. Då var det var man på egen hand fram till målet och jag kom in på 3:e plats i vår lilla grupp och 24:e man totalt av drygt 60 som startade. Sen var det en skön resa hem i bilen genom Västergötland. Har aldrig haft sån intensiv bränna i lårmusklerna som efter den här hemska tävlingen. Nu känner jag mig mätt på cykling för ett tag. Nästa träningspass ska bli med löpskorna på! Passar ju bra med 6 dagar kvar till GBG-varvet.

Vinter 2010 punkt slut!

Sådärja, nu blir det inget mer. Idag körde jag mitt sista träningspass på snö för den här historiska vintern. Traditionell skidavslutning i Norrströms genommysiga stuga i Trysil var målet för den här helgen. Och det var nära att det inte blev någon skidavslutning alls för min del. Hade planerat in så bra att resa från mitt tjänsteärende i Stockholm direkt till Oslo i torsdags eftermiddag och bli upplockad av mina kompisar på Gardemoen. Hade sett fram emot en lugn eftermiddag och kväll med gott om tid att avsluta veckans arbetsuppgifter på Gardemoen i väntan på vännerna från Göteborg. Men torsdagens förmiddag ägnades uteslutande åt telefonsamtal och surfande för att få klara besked om mitt plan till Oslo skulle gå överhuvudtaget. Gardemoen var en av de första stora flygplatserna som stängde sin verksamhet i torsdags som följd av askmolnen från Island. Snabbt fick jag tänka ut en ny strategi att ta mig till Trysil. Tåg till Karlstad eller tidigare flyg tillbaka till Göteborg. Fick i sista sekund en plats på det senare alternativet. Väl ute på Bromma fick jag beskedet att det plan jag hoppade på var det sista till Göteborg. Klockan 14 skulle även Landvetter stänga. Så jag var ganska nöjd när jag landade i god tid innan avresan till Trysil.

Nåväl, grabbhelgen i Trysil blev som vanligt några trevliga otvungna dagar tillsammans med goda vänner. Utförsåkning i fortfarande härlig snö och en hel del skejtskidåkning på fjället. Värmande sol i fredags, lite varierat väder lördag och söndag. Totalt blev det 79 km längdskidor på tre dagar. Känner mig härligt sliten nu när det är söndagkväll trots att jag inte kört en meter cykel på hela veckan. Veckan som kommer ska det bli ändring på det. Längtar till CK Masters tisdagsträning. I morgon kommer H&M och då ska vi skruva ihop Hannes nya fina Canyoncykel. Det ska bli kul att se hur han kör på den. Och så ska vi skruva på Hannes gamla cykel så att den blir en kanoncykel för Måns att träna på.

Vår...

Det är svårt att känna det på riktigt om man sticker ut näsan. Visst börjar det ljusna men snön ligger där fortfarande och mer ska komma framåt helgen har jag hört. Men ett säkert vårtecken är ändå att cyklingen har startat i Europa. Sedan i söndags cyklas det från Paris till solen i Nice och idag startade Tirreno-Adriatico och båda loppen bevakas av Vacchi och Adamsson på Eurosport. Härligt! Idag har jag införskaffat Eurosport player för att inte missa något cykelgodis under våren...

Nytt namn på bloggen

Som den uppmärksamme kanske har märkt så har jag bytt namn på bloggen. För att styra in inriktningen på min blogg lite tydligare. Det är ju i täten av klungan jag tänker försöka befinna mig när det drar ihop sig till att praktisera det intresse som jag försöker odla på den här sidan. Lite anspråksfullt kanske men det gäller ju att sticka ut om man ska synas.

Nu har jag gjort mina 10...

Med mina 46 fridfulla träningsmil på renaste natursnö kunde jag till slut inte hålla mig ifrån Dalarna den här första söndagen i mars. Fast jag på ett tidigt stadium bestämde mig för att det inte skulle bli något Vasalopp trots goda träningsförutsättningar så slutade det ändå med att jag jagade en startplats när helgen började närma sig. Prognosen var fantastisk. Sol, ingen nysnö och några minusgrader och till och med en västlig vind. Så med en gratis hyrbil ordnad, bekvämt boende i Sälen och en hemfärd till GBG i liggvagnskupé blev det hela alltför lockande. Till slut stod jag där igen i Berga by och bara väntade på att få staka iväg. Ganska snart skulle jag dock inse att förhållandena inte var helt perfekta. Den fina snön var alltför torr och sträv och det krävdes mer kraft än jag förväntat att få skidorna att glida framåt. Loppet blev till slut den mentala kamp det alltid blir när man ska klara av en sträcka som är alltför lång och slitsam för att det ska kännas nyttigt och skönt. Rätt så tidigt bestämde jag mig att detta tionde Vasalopp ska bli mitt sista. Trots att det hela förlöpte utan större dramatik och smärta. Det är helt enkelt inte kul att slita sig igenom en så lång sträcka på skidor och försöka göra slut på det så snart som möjligt. Träning på skidor är ofta en njutning men nu har jag slutgiltigt konstaterat att Vasaloppet kan man bara njuta av före och efter, aldrig under. Mitt sug efter skidåkning är större än nånsin. När telefonerna slutat ringa hos Pölder i Nässjö för denna säsong ska jag slå honom en signal och låta honom välja ut minst ett par och kanske två par nya skidor. Men jag ska inte sikta på Vasaloppet i fortsättningen utan enbart njuta för stunden av att träna på snö under vackra och härliga vinterförhållanden. En skejttur på skaren på Delsjön på lördag skulle inte sitta fel...

Världens snabbaste sadel