Vår...

Det är svårt att känna det på riktigt om man sticker ut näsan. Visst börjar det ljusna men snön ligger där fortfarande och mer ska komma framåt helgen har jag hört. Men ett säkert vårtecken är ändå att cyklingen har startat i Europa. Sedan i söndags cyklas det från Paris till solen i Nice och idag startade Tirreno-Adriatico och båda loppen bevakas av Vacchi och Adamsson på Eurosport. Härligt! Idag har jag införskaffat Eurosport player för att inte missa något cykelgodis under våren...

Nytt namn på bloggen

Som den uppmärksamme kanske har märkt så har jag bytt namn på bloggen. För att styra in inriktningen på min blogg lite tydligare. Det är ju i täten av klungan jag tänker försöka befinna mig när det drar ihop sig till att praktisera det intresse som jag försöker odla på den här sidan. Lite anspråksfullt kanske men det gäller ju att sticka ut om man ska synas.

Nu har jag gjort mina 10...

Med mina 46 fridfulla träningsmil på renaste natursnö kunde jag till slut inte hålla mig ifrån Dalarna den här första söndagen i mars. Fast jag på ett tidigt stadium bestämde mig för att det inte skulle bli något Vasalopp trots goda träningsförutsättningar så slutade det ändå med att jag jagade en startplats när helgen började närma sig. Prognosen var fantastisk. Sol, ingen nysnö och några minusgrader och till och med en västlig vind. Så med en gratis hyrbil ordnad, bekvämt boende i Sälen och en hemfärd till GBG i liggvagnskupé blev det hela alltför lockande. Till slut stod jag där igen i Berga by och bara väntade på att få staka iväg. Ganska snart skulle jag dock inse att förhållandena inte var helt perfekta. Den fina snön var alltför torr och sträv och det krävdes mer kraft än jag förväntat att få skidorna att glida framåt. Loppet blev till slut den mentala kamp det alltid blir när man ska klara av en sträcka som är alltför lång och slitsam för att det ska kännas nyttigt och skönt. Rätt så tidigt bestämde jag mig att detta tionde Vasalopp ska bli mitt sista. Trots att det hela förlöpte utan större dramatik och smärta. Det är helt enkelt inte kul att slita sig igenom en så lång sträcka på skidor och försöka göra slut på det så snart som möjligt. Träning på skidor är ofta en njutning men nu har jag slutgiltigt konstaterat att Vasaloppet kan man bara njuta av före och efter, aldrig under. Mitt sug efter skidåkning är större än nånsin. När telefonerna slutat ringa hos Pölder i Nässjö för denna säsong ska jag slå honom en signal och låta honom välja ut minst ett par och kanske två par nya skidor. Men jag ska inte sikta på Vasaloppet i fortsättningen utan enbart njuta för stunden av att träna på snö under vackra och härliga vinterförhållanden. En skejttur på skaren på Delsjön på lördag skulle inte sitta fel...

Världens snabbaste sadel

Ian Curtis RIP

Spenderade kvällen med svt och Jon Savages film om Joy Division. Historien om ikonbandet som satte Manchester på musikkartan berättad med medlemmarnas egna ord. Stilbildare och min egen största inspirationskälla under första halvan av 1980-talet. Gripande och minnesvärt att höra alla låtarna och förstå lite av djupet och meningen med de dystra och mörka texterna och följa sångaren Ian Curtis väg till slutet vid 22 års ålder. Den 18 maj i år är det 30 år sedan han dog och Joy Division blev New Order. Den här musiken är odödlig. På torsdag visar svt dramadokumentären "Control". Den ska jag inte missa.

Köra ovallat i klassisk stil

Med allt snöande den senaste veckan så är det snudd på att man skulle kunna dra sig till att säga att nu räcker det. Men för en skidälskande friluftsnörd så är det att svära i kyrkan. Lite besvärligt har det dock blivit med skidåkningen av veckans påspädning av snö då jag ägnat mig åt härlig, fri och enkel skejtåkning de senaste gångerna jag varit ute. I Göteborg är skidkulturen bland allmänheten fortfarande på neanderthalsnivå. Så snart någon engagerad serviceman från kommunen varit ute och lagt ett nytt maskinspår så ska det trampas ner av promenerande göteborgare. Allt trampande har dock tillsammans med den rika snön gjort motionsspåren till suveräna skejtinggator. Ända till veckans dos av snö. Den verkar ha fått även de allra mest inbitna spårtramparna att hålla sig inomhus. Det bar sig inte bättre än att det var två perfekta dubbelspår på femman i Skatås igår när jag skulle ge mig ut på mina skejtskidor. Med söndagens Marcialonga på TVn i färskt minne och en tråd på nätet om att köra ovallat i det platta Billingens långlopp på söndag så drog jag iväg ut i spåret stakandes på mina skejtskidor. Det gled bra i den sträva nysnön och första motlutet tog jag utan större ansträngning. Men redan i den långa klättringen efter en kilometer var armarna slut och jag fick nästan stanna och hämta andan. Efter ytterligare några kilometer hade jag fått in tekniken. Jobba med magen och staka med ordentligt krökta armar. Men fy så tråkigt det blev i längden. Och benen var så orörliga och oanvända att jag till slut fick krampkänning. Nej, det blir ingen tävling i klassisk stil på ovallade skidor för min del framöver. Möjligen några ytterligare träningspass för att nån gång i sitt liv få fram lite tvättbrädemage. Men efter gårdagens 12,5 km på ovallade skidor blir jag väldigt imponerad av Oskar Svärd och han kompisar som inte stannar och vallar om de sista tre kilometrarna i Italien innan de stakar uppför de sista 200 höjdmetrarna upp till målet i Cavalese. Kolla in klippet. Det är från fjolårets lopp men det var garanterat lika brant uppför i år.
http://www.youtube.com/watch?v=aaxTDE2GFtQ

Fortsatt vinter

Ännu en fantastisk vinterhelg. Distansmässigt ligger jag bra till för ett Vasalopp. 28 mil på snö och vi är inte ens inne i Februari. Det är tangering av mina bästa Vasaloppsuppladdningar från förr. Och dessutom har jag aldrig så här tidigt på säsongen genomfört ett seedningslopp. I söndags körde Anneli och jag Landvetters långlopp. Ett riktigt skitgöra. 9 varv runt en 4,7 km slinga. Varierande före med både konstsnö och natursnö och temperatur runt nollan. Efter tips från en vad det syntes snabb kille vid vallningsstället var det klister som gällde. Utan tvekan drog jag på lite universalklister. Inte helt lyckat. Kan inte komma ihåg när jag hade det så trögt i spåret senast. Det var mentalt fostrande att se hur jag blev ifrångliden så snart det var slätt eller utför. Kunde dock inte klaga på fästet och med tanke på hur kuperad banan var så hade jag nog viss nytta av det. Det var som sagt ett tufft lopp och på en så beskedlig tid som 3.06 h seedade jag upp mig till 6:e startled i Vasaloppet.

Det viktigaste för mig med denna tävling var nog ändå att bli påmind om hur det är att åka skidor när man är trött och förhållandena inte är perfekta. Mitt sug efter ett nytt Vasalopp minskade för varje varv jag släpade mig runt uppe i Landvetter. Man inser långsamt men säkert att skidåkning kan vara ljuvligt men också en ren och skär pina. Och det värsta är att man själv inte alltid kan avgöra vilket som skall gälla. Skidåkningens njutning beror till alldeles för hög grad på yttre omständigheter som väder och vind. Bestämde mig helt enkelt att Vasaloppet kan jag leva utan även i år trots hyfsat bra träning. Jag är fortfarande sugen på att åka skidor och det suget tror jag att jag kan behålla längre under säsongen om jag slipper känna pressen av att samla mil inför Vasaloppet.

Sen igår, mindre än en vecka efter den hemska tävlingen på felvallade skidor var skidåkningen underbar igen. Jag gav mig ut på mina skejtskidor från Härlanda tjärn och inledde med en härlig repa på isen rakt emot den låga vintersolen. Sen tog jag mig upp på milspåret och fortsatte på detta ända ner till lilla Delsjön. Där gav jag mig vidare ut på sjön och bort till Bertilssons stuga, sedan vidare runt hela sjön. Sedan vidare in i Stora Delsjön. Vid Delsjöbadet fortsatte jag upp till fiket och beställde våffla med grädde och varm choklad. Innan jag började min hemfärd gled jag ner till Delsjöns golfbana och körde runt där en stund. Hemvägen tog jag sedan via Skatås och fick känna på både 5 km spåret och konstsnöbanan. På hela rundan tog jag bara av mig skidorna en enda gång och det var för att ta mig mellan lilla och stora Delsjön. Helt otroligt att man kan göra så i Göteborg. Det blev till slut en runda på 26,5 km enligt min nya leksak Runkeeper. Kolla in rundan på länken. Ytterligare en sjukt bra grej man kan göra med sin iphone.

RunKeeper Shared Fitness Cross-Country Skiing Activity