Nu har jag gjort mina 10...

Med mina 46 fridfulla träningsmil på renaste natursnö kunde jag till slut inte hålla mig ifrån Dalarna den här första söndagen i mars. Fast jag på ett tidigt stadium bestämde mig för att det inte skulle bli något Vasalopp trots goda träningsförutsättningar så slutade det ändå med att jag jagade en startplats när helgen började närma sig. Prognosen var fantastisk. Sol, ingen nysnö och några minusgrader och till och med en västlig vind. Så med en gratis hyrbil ordnad, bekvämt boende i Sälen och en hemfärd till GBG i liggvagnskupé blev det hela alltför lockande. Till slut stod jag där igen i Berga by och bara väntade på att få staka iväg. Ganska snart skulle jag dock inse att förhållandena inte var helt perfekta. Den fina snön var alltför torr och sträv och det krävdes mer kraft än jag förväntat att få skidorna att glida framåt. Loppet blev till slut den mentala kamp det alltid blir när man ska klara av en sträcka som är alltför lång och slitsam för att det ska kännas nyttigt och skönt. Rätt så tidigt bestämde jag mig att detta tionde Vasalopp ska bli mitt sista. Trots att det hela förlöpte utan större dramatik och smärta. Det är helt enkelt inte kul att slita sig igenom en så lång sträcka på skidor och försöka göra slut på det så snart som möjligt. Träning på skidor är ofta en njutning men nu har jag slutgiltigt konstaterat att Vasaloppet kan man bara njuta av före och efter, aldrig under. Mitt sug efter skidåkning är större än nånsin. När telefonerna slutat ringa hos Pölder i Nässjö för denna säsong ska jag slå honom en signal och låta honom välja ut minst ett par och kanske två par nya skidor. Men jag ska inte sikta på Vasaloppet i fortsättningen utan enbart njuta för stunden av att träna på snö under vackra och härliga vinterförhållanden. En skejttur på skaren på Delsjön på lördag skulle inte sitta fel...

Världens snabbaste sadel

Ian Curtis RIP

Spenderade kvällen med svt och Jon Savages film om Joy Division. Historien om ikonbandet som satte Manchester på musikkartan berättad med medlemmarnas egna ord. Stilbildare och min egen största inspirationskälla under första halvan av 1980-talet. Gripande och minnesvärt att höra alla låtarna och förstå lite av djupet och meningen med de dystra och mörka texterna och följa sångaren Ian Curtis väg till slutet vid 22 års ålder. Den 18 maj i år är det 30 år sedan han dog och Joy Division blev New Order. Den här musiken är odödlig. På torsdag visar svt dramadokumentären "Control". Den ska jag inte missa.

Köra ovallat i klassisk stil

Med allt snöande den senaste veckan så är det snudd på att man skulle kunna dra sig till att säga att nu räcker det. Men för en skidälskande friluftsnörd så är det att svära i kyrkan. Lite besvärligt har det dock blivit med skidåkningen av veckans påspädning av snö då jag ägnat mig åt härlig, fri och enkel skejtåkning de senaste gångerna jag varit ute. I Göteborg är skidkulturen bland allmänheten fortfarande på neanderthalsnivå. Så snart någon engagerad serviceman från kommunen varit ute och lagt ett nytt maskinspår så ska det trampas ner av promenerande göteborgare. Allt trampande har dock tillsammans med den rika snön gjort motionsspåren till suveräna skejtinggator. Ända till veckans dos av snö. Den verkar ha fått även de allra mest inbitna spårtramparna att hålla sig inomhus. Det bar sig inte bättre än att det var två perfekta dubbelspår på femman i Skatås igår när jag skulle ge mig ut på mina skejtskidor. Med söndagens Marcialonga på TVn i färskt minne och en tråd på nätet om att köra ovallat i det platta Billingens långlopp på söndag så drog jag iväg ut i spåret stakandes på mina skejtskidor. Det gled bra i den sträva nysnön och första motlutet tog jag utan större ansträngning. Men redan i den långa klättringen efter en kilometer var armarna slut och jag fick nästan stanna och hämta andan. Efter ytterligare några kilometer hade jag fått in tekniken. Jobba med magen och staka med ordentligt krökta armar. Men fy så tråkigt det blev i längden. Och benen var så orörliga och oanvända att jag till slut fick krampkänning. Nej, det blir ingen tävling i klassisk stil på ovallade skidor för min del framöver. Möjligen några ytterligare träningspass för att nån gång i sitt liv få fram lite tvättbrädemage. Men efter gårdagens 12,5 km på ovallade skidor blir jag väldigt imponerad av Oskar Svärd och han kompisar som inte stannar och vallar om de sista tre kilometrarna i Italien innan de stakar uppför de sista 200 höjdmetrarna upp till målet i Cavalese. Kolla in klippet. Det är från fjolårets lopp men det var garanterat lika brant uppför i år.
http://www.youtube.com/watch?v=aaxTDE2GFtQ

Fortsatt vinter

Ännu en fantastisk vinterhelg. Distansmässigt ligger jag bra till för ett Vasalopp. 28 mil på snö och vi är inte ens inne i Februari. Det är tangering av mina bästa Vasaloppsuppladdningar från förr. Och dessutom har jag aldrig så här tidigt på säsongen genomfört ett seedningslopp. I söndags körde Anneli och jag Landvetters långlopp. Ett riktigt skitgöra. 9 varv runt en 4,7 km slinga. Varierande före med både konstsnö och natursnö och temperatur runt nollan. Efter tips från en vad det syntes snabb kille vid vallningsstället var det klister som gällde. Utan tvekan drog jag på lite universalklister. Inte helt lyckat. Kan inte komma ihåg när jag hade det så trögt i spåret senast. Det var mentalt fostrande att se hur jag blev ifrångliden så snart det var slätt eller utför. Kunde dock inte klaga på fästet och med tanke på hur kuperad banan var så hade jag nog viss nytta av det. Det var som sagt ett tufft lopp och på en så beskedlig tid som 3.06 h seedade jag upp mig till 6:e startled i Vasaloppet.

Det viktigaste för mig med denna tävling var nog ändå att bli påmind om hur det är att åka skidor när man är trött och förhållandena inte är perfekta. Mitt sug efter ett nytt Vasalopp minskade för varje varv jag släpade mig runt uppe i Landvetter. Man inser långsamt men säkert att skidåkning kan vara ljuvligt men också en ren och skär pina. Och det värsta är att man själv inte alltid kan avgöra vilket som skall gälla. Skidåkningens njutning beror till alldeles för hög grad på yttre omständigheter som väder och vind. Bestämde mig helt enkelt att Vasaloppet kan jag leva utan även i år trots hyfsat bra träning. Jag är fortfarande sugen på att åka skidor och det suget tror jag att jag kan behålla längre under säsongen om jag slipper känna pressen av att samla mil inför Vasaloppet.

Sen igår, mindre än en vecka efter den hemska tävlingen på felvallade skidor var skidåkningen underbar igen. Jag gav mig ut på mina skejtskidor från Härlanda tjärn och inledde med en härlig repa på isen rakt emot den låga vintersolen. Sen tog jag mig upp på milspåret och fortsatte på detta ända ner till lilla Delsjön. Där gav jag mig vidare ut på sjön och bort till Bertilssons stuga, sedan vidare runt hela sjön. Sedan vidare in i Stora Delsjön. Vid Delsjöbadet fortsatte jag upp till fiket och beställde våffla med grädde och varm choklad. Innan jag började min hemfärd gled jag ner till Delsjöns golfbana och körde runt där en stund. Hemvägen tog jag sedan via Skatås och fick känna på både 5 km spåret och konstsnöbanan. På hela rundan tog jag bara av mig skidorna en enda gång och det var för att ta mig mellan lilla och stora Delsjön. Helt otroligt att man kan göra så i Göteborg. Det blev till slut en runda på 26,5 km enligt min nya leksak Runkeeper. Kolla in rundan på länken. Ytterligare en sjukt bra grej man kan göra med sin iphone.

RunKeeper Shared Fitness Cross-Country Skiing Activity

Nytt År!

Och vilket Gott Nytt År det varit hittills! Årtusendet bästa vinter alla kategorier. I över tre veckor har man kunnat kunna åka skidor nästan var som helst i Göteborg, det ständiga vinterregnets högborg. Det har till och med varit så kallt att den jädrans saltbilen inte kunnat vräka ut salt på den slingriga, backiga gatan hemma. Det är vykortsvacker vinter till och med på vägarna. Det har inte hänt i Göteborg sedan 17 november 1995. Hade jag haft mormors gamla spark så hade det gått undan på vägen ner till byn.

Det kalla och vita och alla lediga dagar har dessutom drivit mig till träningsmängder kroppen inte utsatts för vid den här tiden på året på över 2 decennier. Säsongens första skidträningspass genomfördes på julafton och sedan dess har jag fått ihop närmare 20 mil på mina snabba gamla Fischer från 1990-talet. Åkbart på västkusten i all ära. Den största kicken hittills på skidorna den här säsongen var ändå hemma hos mamma i Karlstad. Grava skidklubb satsar stort och erbjöd kring nyår fantastiska dubbelspår kors och tvärs genom hela I2-skogen. Ända från Bryngfjordens skidbacke och Tuggelite till Våxnäs och Henstad i andra ändan av den gamla regementsterrängen. Jag passerade träd som inte sett mig sedan jag gjorde lumpen 1985. Körde runt i skogen och på ängarna i flera dagar utan att slita på samma spår två gånger. Helt fantastiskt. Till och med mina söner tyckte det var trevligt med skidutflykt. Vem behöver resa till fjällen när snön ligger djup i Karlstad. Leve 10-talet! Det har varit en bra start på det nya decenniet.

Cykelhändelser vid vatten i Sverige 2010

Dags att stänga ute novembermörkret och tänka framåt. Försöka tänka sig ljuset som återkommer så småningom, om bara några futtiga månader. Nu min vän ska du få lite att inspireras av: Vad blir nästa års cykelhändelse i motionscykelSverige? Tveklöst blir sub-9 grupperna i Vätternrundan på lördagmorgon något alldeles särskilt. Ett alldeles nytt grepp som jag ser mycket fram emot. Hoppas på bra väder också för det vore ju underbart att få köra en hel runda utan långärmat, utan skoskydd och med glänsande nyvaxade ben.

Men nu kommer ytterligare ett tips på vad som har förutsättningar att bli något väldigt speciellt för alla cykeldårar nästa år. Jag har precis förnyat mitt guldmedlemsskap i cykelklubben.se och därmed givits möjligheten att anmäla mig till Cykelcity Gran Fondo Tour of Sweden för 99 spänn. Den här tävlingen kan ju bli hur kul som helst. Problemet blir förstås att avsätta 5-6 dagar i sträck för en cykeltävling. Kan ana att det finns några i ens omgivning som kommer att ha synpunkter. Och jag har ingen aning om det överhuvudtaget kommer att finnas möjlighet för mig att uppehålla mig i Dalarna den veckan mitt i augusti. Men det vore väldigt häftigt att vara där och prova på. Köra en eller två etapper framåt helgen skulle göra mig väldigt nöjd. Så nu är jag anmäld. Det vore kul om vi blev fler så anmäl dig du också. Kolla in inbjudan. http://www.cykelklubben.se/touren/Inbjudan_TheTourOfSweden_2009.pdf
Det är fel datum i inbjudan. Etapperna kommer att genomföras onsdag-söndag 11-15 augusti. Passa på att anmäla dig före 30 november till detta fantastiska pris. Vad har du att förlora?

Till sist vill jag tipsa om en sak till som kommer att inspirera ett cykelhjärta. Nästa vecka kommer ett nytt nummer av Kadens. Ett reportage om La Marmotte är utlovat!