Svanesunds 3 dagars

Genomförde i helgen karriärens första riktiga etapplopp på cykel. Svanesunds 3-dagars. Den tävling som mina klubb- och träningskompisar har pratat sig varma för ända sedan mina första träningspass i våras. Fyra etapper på tre dagar, i och omkring Svanesund på Orust.

Det hela startade upp på fredagkväll med en 1,1 km lång backtempoprolog. Från badstranden och upp genom villagatorna. Det var regnigt och kallt. Det tillsammans med sen ankomst på grund av fredagstrafiken ut ur Göteborg gjorde uppvärmningen innan start obefintlig. Det är svårt att föreställa sig i förväg vilken pina 1,1 km cykling kan vara. För mig blev pinan 2 minuter och 19 sekunder lång och resulterade i en 23 plats av 55 startande i seniorklassen. När värsta smärtan hade släppt så kände jag mig ändå ganska nöjd. Övre halvan av resultatlistan var ett framsteg i jämförelse med mina tidigare tempoförsök; Bergakungatempot i våras och Diserödstempot förra veckan. Efter lite kort eftersnack med mina lagkompisar och andra var det bara att packa ihop cykeln styra hemåt igen. En orutinerad parkering med bilen i gräset den regntunga kvällen krävde bogseringshjälp av några medtävlare från Motala. Tack för det! Totalt blev det 15 mils bilkörning under fredagkvällen för 2 minuters cykling. Väl hemma värmde bastun bra. Både mig och mina dyngsura cykelskor och kläder.

Tillbaka i Svanesund igen på lördag förmiddag och dags för den etapp som jag på förhand fruktade mest, GP-loppet. Trettio minuters galen rundkörning på en 1,1 km kort och bitvis mycket smal asfaltsslinga. Inte riktigt min grej att sitta och knuffas i en trång klunga i 50 km/h och parera attacker. Målsättningen blev att hålla mig kvar i klungan så länge som möjligt för att inte tappa för mycket tid i sammandraget. Efter sju minuters åkning var jag helt slut och tappade hjulet på min man framför, i motvinden vid utgången efter banans enda stigning. Jag släppte, försökte hitta min egen rytm och lyckades gå med i nästa grupp. Snart var vi ikapp klungan igen som nu tog en tillfällig andhämtning. Efter den första chocken hade benen och lungor härdats väl och jag lyckades hålla mig kvar i klungan hela vägen i mål. Totalt blev det 21 varv på den hemska banan och eftersom jag satt i klungan, samma tid som segraren. Det resulterade i en 18:e plats på etappen och ett avancemang till 15:e plats totalt i sammandraget.

Eftermiddagen bjöd på en fantastiskt trevlig tempobana om 20 km. Kuperad och kurvig så att man sällan såg mer än 50-100 meter av vägen framför sig. Min cykel hade inför etapp 3 försetts med tempobåge, sänkt styre och höjd sadel. Ingen vetenskaplig inmätning precis men med några mindre efterjusteringar så kändes den helt ok att trampa på. Lagom till starten kom dagens mest intensiva regnskur så banan kändes till en början såphal. Jag vågade knappt gå ner i tempoposition på den kurviga inledningen av sträckan. Med min ovana vid tempoåkning var det svårt att hitta en bra nivå att cykla på. Svårt att komma upp i puls och våga trycka på ordentligt. Tack vare min ganska goda position i sammandraget hade jag bara snabba cyklister på fina tempohojar startande efter mig och jag hann på de trettio minuter jag låg ute på den här etappen bli omkörd av totalt fem cyklister som startade efter mig. Själv såg jag inte skymten av någon av cyklisterna som hade startat före mig. Det blev plats 36 på etappen och tidsmässigt ett helt godkänt lopp tyckte jag. Andreas hade redan innan loppet förklarat att med riktigt material på tempot i form av tempocykel och täckt hjul gör det omkring 1 minuts skillnad på 10 km. Så i det perspektivet var min insats helt ok. Resultatet gjorde dock att min fina 15:e plats i sammandraget förbyttes till en 27:e plats efter tre etapper.

Söndag och dags för sista etappen; ett linjelopp på 108 km. Kände mig trött och sliten och inte så sugen att köra runt och slita i sex varv på en 18 kilometers rundbana. Steve var som väntat bäste Mastercyklist och låg inför sista etappen på en fin femte plats. Endast 1:22 efter ledande Glenn Dahl. Det var alltså Steve som vi övriga i CK Master skulle köra för. En liten grupp med några av de främsta i sammandraget attackerade tidigt och fick ett försprång till klungan. Vi lyckades inte organisera något ordnat teamarbete för Steve utan några av oss var uppe och körde några korta stunder men utan att kunna hjälpa Steve tidsmässigt i sammandraget. Mina egna små försök längst fram fick mig att inse att utan samarbete med övriga i mitt lag skulle ett hårt dragjobb snabbt resultera i att jag skulle bli avhängd i banans långa stigning eller i den svåra kantvinden ute på slätten. Istället cyklade Steve urstarkt ifrån klungan och fick en lucka som höll ända in i mål. Själv fick jag efter Steves attack en ganska behaglig resa i främre delen av klungan och kunde till slut följa med i mål och knipa en 14:e plats på etappen. Bara 1:20 efter den kvartett som varit loss under större delen av loppet. I sammandraget kom jag på 17:e plats och kände mig efter en motig inledning på dagen väldigt nöjd med helgens prestationer. Jag är helt enkelt en nybörjare som använt helgen till att lära mig massor om tävlingscykling. Nu blir det svårt att stå emot mitt eget tjat på mig själv om att jag behöver en riktig tempocykel. Men det får bli något annat år. Känner mig ganska mätt på cykling för ett tag. Åtminstone till nästa tisdagsträning.