Ännu en fantastisk vinterhelg. Distansmässigt ligger jag bra till för ett Vasalopp. 28 mil på snö och vi är inte ens inne i Februari. Det är tangering av mina bästa Vasaloppsuppladdningar från förr. Och dessutom har jag aldrig så här tidigt på säsongen genomfört ett seedningslopp. I söndags körde Anneli och jag Landvetters långlopp. Ett riktigt skitgöra. 9 varv runt en 4,7 km slinga. Varierande före med både konstsnö och natursnö och temperatur runt nollan. Efter tips från en vad det syntes snabb kille vid vallningsstället var det klister som gällde. Utan tvekan drog jag på lite universalklister. Inte helt lyckat. Kan inte komma ihåg när jag hade det så trögt i spåret senast. Det var mentalt fostrande att se hur jag blev ifrångliden så snart det var slätt eller utför. Kunde dock inte klaga på fästet och med tanke på hur kuperad banan var så hade jag nog viss nytta av det. Det var som sagt ett tufft lopp och på en så beskedlig tid som 3.06 h seedade jag upp mig till 6:e startled i Vasaloppet.
Det viktigaste för mig med denna tävling var nog ändå att bli påmind om hur det är att åka skidor när man är trött och förhållandena inte är perfekta. Mitt sug efter ett nytt Vasalopp minskade för varje varv jag släpade mig runt uppe i Landvetter. Man inser långsamt men säkert att skidåkning kan vara ljuvligt men också en ren och skär pina. Och det värsta är att man själv inte alltid kan avgöra vilket som skall gälla. Skidåkningens njutning beror till alldeles för hög grad på yttre omständigheter som väder och vind. Bestämde mig helt enkelt att Vasaloppet kan jag leva utan även i år trots hyfsat bra träning. Jag är fortfarande sugen på att åka skidor och det suget tror jag att jag kan behålla längre under säsongen om jag slipper känna pressen av att samla mil inför Vasaloppet.
Sen igår, mindre än en vecka efter den hemska tävlingen på felvallade skidor var skidåkningen underbar igen. Jag gav mig ut på mina skejtskidor från Härlanda tjärn och inledde med en härlig repa på isen rakt emot den låga vintersolen. Sen tog jag mig upp på milspåret och fortsatte på detta ända ner till lilla Delsjön. Där gav jag mig vidare ut på sjön och bort till Bertilssons stuga, sedan vidare runt hela sjön. Sedan vidare in i Stora Delsjön. Vid Delsjöbadet fortsatte jag upp till fiket och beställde våffla med grädde och varm choklad. Innan jag började min hemfärd gled jag ner till Delsjöns golfbana och körde runt där en stund. Hemvägen tog jag sedan via Skatås och fick känna på både 5 km spåret och konstsnöbanan. På hela rundan tog jag bara av mig skidorna en enda gång och det var för att ta mig mellan lilla och stora Delsjön. Helt otroligt att man kan göra så i Göteborg. Det blev till slut en runda på 26,5 km enligt min nya leksak Runkeeper. Kolla in rundan på länken. Ytterligare en sjukt bra grej man kan göra med sin iphone.
